... är det så svårt att tala om för andra när de inte gör sina uppgifter på en arbetsplats? Jag har så svårt att kritisera negativt. Tycker att alla, om man arbetar på ett ställe där det är flera som jobbar, måste göra sitt efterarbete så den som kommer nästa dag eller efter helgen kan börja med det som skall göras då. Inte behöva städa undan efter den som var sist.

Detta hände mig i går måndag. Kom efter tre lediga dagar tillbaka till min arbetsplats. Hade mycka att fixa och dona med förutom de måsten som finns när det gäller pappersjobb. Jag blev så ledsen över att behöva börja med att tömma sopor och en konpostspann som var överfull och som stått hela helgen. Detta pluss en hel del annat var inte fixat och det är inte första gången. Varje gång det har hänt tänker jag att NU SKALL JAG  ta det med den berörda personen.  Men det har inte hänt. Förren i går. Ringde den som jobbade sist men personen i fråga var inte anträffbar. Skickade då ett mail och väntar nu på reaktionen  på detta.  Känner oro inför det att jag skall  behöva försvara mej  för något som jag inte är skylldig till. Mailet är mitt men det som orsakade det är inte mitt fel.  Fortsättning följer på detta antar jag.

I dag är det pluggdag för mig. Plugg på hemma plan (distans). Gäller att sätta på disiplinknappen så det blir något gjort.

Tjing!

PS: I kväll kommer min dotter hem efter drygt tre månader med arbete utomlands. Längtar som bara den. 

Skull varit inne och skrivit av mej tidigare i veckan, Förlåt att det inte blivit av. Varit lite mycke att fixa och dona med.

Nästa fredag har jag varit på något som jag aldrig gjort tidigare. Jag skall på

jobbintervju. Gissa om jag är nervös. Det var 58 sökande och man har plockat ut 7 som man vill prata mer med. Jag är en av dem. Bara det är en seger. Jag har 51 sökande efter mej. Hur gör man för att göra det bästa vid ett sådant tillfälle? Tips och idéer tar jag gärna emot. Det gäller väl att vara sig själv anntar jag. Det är ju den man är som blir anställd om jag skulle ha den turen att hamna på första plats. Drömma kan man.

Ett annat arbete skulle inte innbära nya arbetsuppgifter. Det det skulle innebära vore att jag har 2,5 mil enkel resa till jobbet. Skulle fortfarande arbeta med människor. Lite förändring skulle det i och för sig bli. Jag skulle ha hel verksamhets- och personalansvar. Klarar jag det??? Ja det gör jag. Jag vet vad jag kan och vad jag vill. Det som är problemet är att jag inte alltid vågar fullr ut.

Pluggade i våras. 15 högskolepoäng. Fick i dag tillbaka den sista inlämningsuppgiften. Nästa så tårarna kom när jag läste kommentarerna från handledaren. VG och många pluss i texten. Bara det att jag fått vg på båda de uppgifter som lämnades in gör att jag känner mig starkare nu än jag gjorde innan jul förra året. Nu pluggar jag igen.30 högskolepoäng på distans. Är tungt men jag vet att jag kan och det gör att jag känner mig ganska avslappnad för det som komma skall med examinationsuppgifter. Föresten är det mycket bra böcker som jag läser för kursens skull. Mycket som är tänkvärt i dem och som ger en en tankeställare både om andra och om en själv.

Just nu är livet mycket gott att leva. Jag njuter av varje stund. Finns bara en sak som jag har svårt att ta tag i.

MIN VIKT!!!! 20 kg minst att gå ner. Helst 25.

Varför är det så gott med allt det som inte är bra för mej?

Får ta tag i det nästa vecka. I kväll blir det trerätters med min kära make. Vin till det och likör till efterrätten och kaffet. Är det konstigt att man inte går ner i vikt. 

Nu skall jag göra kväll och börja med maten. Fixa och dona så det blir lite mys.

Trevlig helg på er!

Hörs igen! 

Tänkte att denna blogg skulle bli en sida som jag kunde skriva av mig på. Men jag vet inte vad som hänt. Har inte kommit igång alls som jag tänkte mej. Hade hur mycke idéer som helst på ämnen att skriva om. Tog bara stopp inna jag ens kommit igång.

Gör ett nytt försök nu. Hoppas jag inte ger upp så lätt denna gången.

Höst! Redan? Men det brukar ju bli fint näs skolorna börjar i augusti. var det någon som hittade det fina sommarvädre då? Inte jag i alla fall. Fick styra stegen mot söderns sol istället. Salta hav och soliga dagar. Längtar tillbaka. Inte mycke att göra åt det. Bara att jobba på och planera för nästa tripp mot solen och värmen.

Det som är konstigt är att jag igentligen inte alls tycker om att ligga i solen och gassa. Har alltid varit emot att åka från Sverige och vår sommar här hemme. Har tyckt att det finns så mycke att se här. Det finns det ju med. Vi har fina fjäll att vandra i och vi har härliga hav att bada i. Pluss en hel massa annat. Kan det vara åldern som gör att man längtar till sol och värme? Om man som jag är närmare halva vägen till hundra så kanske det är det man behöver för att må bra. Inte bara god mat och gott att dricka till.

Apropå dricka. Som jag sa innan är jag snart 50 år. Ja, det är några år till men inte många. Jag har i sommar lärt mig dricka öl. Har det också med åldern att göra eller? Har alltid tyckt att ölen växer i munnen på mig tidigare. Men nu var det riktigt gott. Detta till min mans förtret. Nu får han inte ha sin öl ifred vid maten. Nu vill jag vara med och dela.

Har börjat plugga på gamla dar. På distans. Har inte kommit igång än. Lite svårt med motivationen. Men den kommer väl. Kommer väl någon bok som är intressant och som väcker en till intresse och motivation.

Nu skall jag återkomma m inst en gång i veckan och skriva av mej. Men som man sett innan har jag sagt det då med och inte klarat att hålla det. Inte värt att lova fullt ut.

Baj baj!